Anna Dahlberg er en fornuftig og balansert kommentator i Expressen, en av Sveriges mest respekterte. Hun har de riktige reflekser. Nå forteller hun at tonangivende krefter i institusjons-Sverige ønsker en klar politisk stillingtaken for det nye Sverige. Staten skal anvendes som redskap til forvandlingen av Sverige og det betyr at alt fra SVT til museene skal fungere politisk.

Samme tendens er merkbar i Norge.

Ola Wong skrev i veckan en skrämmande artikel om hur kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) vill använda museerna som ideologiskt verktyg i kampen mot Sverigedemokraterna (SvD 29/9).

Kärnuppdraget för Östasiatiska, Etnografiska, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet ska inte längre vara att förvalta ett kulturarv och sprida kunskap. I stället är det kulturens uppgift att få folket att tänka rätt, menar Wong, som har läst utkastet till framtida inriktning.

Verksamheten ska betona kulturens föränderlighet och en mångfald av identiteter. Personalen ska genomgå queer- och rasifieringsutbildningar. Och expertisen ska släppa tolkningsföreträdet och bland annat låta barn- och ungdomsråd vara med och forma innehållet.

Denne ideologiseringen av kunsten og institusjonene har vært merkbar lenge. Danmarks Radio innrømmet at tv-serien 1864 var formet slik at seerne skulle få de riktige politiske oppfatninger. Leser man tekstene i museumsutstillinger ser man at de følger premisser om at kulturen er foranderlig på et måte som rettferdiggjør dagens identitetspolitikk.

Det förflutna ska silas genom samtidens värderingar för att bjuda så lite motstånd som möjligt.

De som hyser avvikande uppfattningar kring den nya läran borde ges “möjligheten att kliva av”, som det uttrycktes i en rapport från Riksutställningar i våras.

Dette er en annen parallell utvikling: De som ikke finner seg vel tilpass med den nye tiden skal sjaltes ut, frivillig eller ved tvang.

Utbildningsradioen, UR, har et lignende oppdrag. Kjennetegnende for den politiske korrektheten er denne bekjennelsen til “oppdrag” som binder institusjonene til å gå agitatorisk og misjonerende til verks.

– Normkritik är en konkret metod, som syftar till att sätta igång ett maktkritiskt perspektiv om vem som kommer till tals i våra medier. Public service har det normkritiska perspektivet inbakat i sitt uppdrag till skillnad från kommersiella medier. Där sticker Public service ut. Det finns ett uppdrag att spegla hela samhället och så länge man inte har gjort det har man inte lyckats med sitt journalistiska uppdrag, säger Anna-Klara Bratt, chefredaktör för tidskriften Feministiskt perspektiv.

Retorikken i Sverige er slik at det minner om noen nazistenes rasepolitikk: Ord som rasifiering, hvithetsnorm og hereonorm er tunge av ideologisk ballast. En medarbeider på UR som ville stille spørsmål ved disse normene, fikk det tråkigt.

Det för oss osökt över till UR, där identitetspolitiken numera är styrande för verksamheten och det arrangeras temadagar kring sådant som vithetsnorm och heteronorm. Den mångårige medarbetare Per-Axel Janzon ville göra ett reportage om vad som händer när normkritiken blir norm, men möttes av kalla handen av sina chefer. Det slutade med att Janzon fick lämna företag

Man overfører praksiser fra feminismen som kvotering over på det flerkulturelle. Da kan andre faktorer enn faglig kompetanse veie tungt, slik som etnisk bakgrunn og religion.

Når man kobler dette til rensing av språket blir effekten som den kinesiske kulturrevolusjonen.

SVT har dannet en egen gruppe som skal støtte og utfordre redaksjonene i spørsmål som gjelder mangfold.

En nyckelperson som har knutits till gruppen är Behrang Miri, tidigare känd för att som konstnärlig ledare ha rensat ut Tintinböcker från barnavdelningen på Kulturhuset. Till interntidningen Vipåtv har han förklarat att det är viktigt i denna process “att arbeta med intersektionella och normkritiska perspektiv”. Representativitet tycks numera värderas högre än kompetens i traditionell bemärkelse. Eller som det uttrycks i en artikel i Vipåtv: “Frågan är bara vad kompetens är, eller om det finns andra kriterier som bör väga lika tungt”.

De gamle kriteriene for fairness og balanse er borte. Jan Helin gikk fra stillingen som sjefredaktør i Aftonbladet til SVTs ledelse. Det er for mange en politisk slagside som kompromitterer public service-oppdraget. Helin har kalt Sverigedemokratene for fascistiske.

Hva slags omdømme vil SVT få med slike ansettelser?

Samtidig som flere i Sverige ser at landet er på vei “mot fel håll”, skjer en “hardening” innen de som har sverget troskap til den rådende ideologien. De akter å bruke institusjonene til å skape facts on the ground. Det skal ikke være mulig å snu utviklingen.

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/radda-museerna-fran-normpoliserna/