I Bromma i Stockholm er villaejerne trætte af kriminaliteten og usikkerheden. De er derfor gået på fælles indkøb af uniformeret vagttjeneste, som patruljerer hele døgnet med vagthund.
Et stort antal indbrud har gjort, at et kvarter i Bromma bestemte sig for at betale for vægtere døgnet rundt. Det var let t få naboerne med på ideen.
– Det var relativt lätt att få med sig grannarna, de flesta har blivit drabbade på ett och annat sätt, säger initiativtagaren som nu menar att hen känner sig tryggare i vetskapen om att vakterna finns på gatan.
– Vakter är inte den ultimata lösningen – det tycker inte jag heller. Helst vill man ju att samhället ska stå för den här servicen. Men jag har barn som växer upp i området och då känns det inte bra att stå och se på när brottsligheten eskalerar, sa Erik Carlsson til StockholmDirekt.
Politiet noterer, at det er første gang privatpersoner går sammen om at betale for vægtere i et kvarter:
– Att man går ihop och har grannsamverkan är gammalt och beprövat. Men att man betalar ur sin egen ficka för att se till sitt bostadsområde är ett nytt fenomen för mig, säger Håkan Thor, operativ samordnare på Vällingbypolisen.
– Det är på gott och ont. Det är trist att folk känner så pass stor otrygghet att de är beredda att lägga pengar på det. Men det är väl bra att folk tänker till på vad man kan göra som privatperson, att man inte bara överlåter allt åt myndigheter, fortsätter han.
Dem der har penge nok, kan altid betale sig fra det uføe, som mange af dem stadig og gladeligt påfører andre i form af øget indvandring. Vi har allerede set, at gated communities, vor tids moderne bymurer. vokser frem.
Det var enklere før i tiden, da det var tilladt at definere, hvem fjenden var og indrette sig derefter.
Foto: Conwy Castle i Wales (Wikipedia)
Dem der har penge nok, indretter sig; de har råd til at betale ekstra for deres egen tryghed. Jeg tipper på, at vi snart ser det samme ske i norske og danske byer.
Jae, de stakkels svenskere.
Nu kaster de brønden til, når barnet er druknet.
Naive og hændervridende som de er, har de aldrig tvivlet på deres politikeres “visdom”
Nu står de med smerten, og aner ikke at de selv at de selv bærer skylden.
Brand og ambulance folk kan ikke rykke ind i en bydel, før politiet har mobiliseret tilstrækkeligt med tropper for dækning.
Borgerkrigen er en kendsgerning, men verdens første feministiske regering kan ikke se kendsgerningerne i øjnene.
Jeg har lidt svært ved at mobilisere min medlidenhed med dette asiatiske folkefærd.