SVT Nyheder har kortlagt vold og trusler på de svenske sygehuse. Volden stiger hurtigt, fastslår de. En fordobling på kun de seneste fire år – 1800 voldsepisoder pr år – mod det personale, som er der for at hjælpe syge og tilskadekomne.

De ordningsstörande händelserna har mer än fördubblats de senaste fyra åren: 1.800 incidenter per år – cirka fem om dagen.

Man skulle tro, de talte om et andet land end Sverige.

Agneta, som arbejder på intensivafdelingen, fortæller om «knuden i maven» når hun skal ud af sygehuset og ind i sin bil efter en arbejdsdag:

– Jag var på väg ut genom huvudentrén när jag såg tre ungdomar, jag vet inte hur gamla de var, de hade huvtröjor på sig och jag upplevde att de var påverkade av något. De krävde att få komma in på sjukhuset men jag sa ifrån.

– De gav sig på mig på en gång, de var väldigt påstridiga och obehagliga. Skrek att jag var en fitta och frågade om jag ville ha stryk. De var alldeles tätt intill mig och jag blev väldigt rädd.

De blokerede døren ved førersædet, men Agneta kom ind på passagersiden.

– Jag trodde att jag kunde andas ut, jag såg dem inte. Men när jag började köra ut från parkeringen hade de ställt sig i vägen på tre olika ställen. Vid rondellen vid sjukhuset prejade de mig med cyklarna. En av dem sparkade hela tiden på bilen.

Agneta blev så forskrækket, at hun havnede i den modsatte kørebane og var nær ved at køre frontalt ind i en bus. Hændelsen har påvirket hende meget efterfølgende:

– Mer än vad jag kunde tro. Jag har alltid varit en stark och modig kvinna, men nästa gång någon kräver att få bli insläppt så tänker jag inte säga nej. Vi har blivit uppmanade att inte ta den fajten utan istället larma. Och vi vet att det finns folk utifrån som vill komma åt folk som exempelvis vårdas för skottskador.

Folk vil ikke udsætte sig selv for en risiko. Det er for farligt. Man vil hellere lukke dem ind på sygehuset end være den, som tager tæskene. Det er forståeligt. Desværre er det den samme undvigelse vi ser overalt. Ingen tør gøre modstand mod sådanne bander. For de har ingen hæmninger, når det gælder vold.

På universitetshospitalet i Malmø har man besluttet, at al personale skal bære overfaldsalarm:

– All personal ska bära ett larm som man sätter fast på kläderna, och om det uppstår en situation så går larmet till portvakten eller våra väktare som tillkallas, säger Marie Jensen, sjuksköterska och säkerhetshandläggare på Universitetsjukhuset i Malmö till SVT.

Navneskilte er for farlig, og på Skånes universitetshospital vil sygeplejerskerne ikke længere bruge dem på grund af alle truslerne.

– Man ska plocka personalen. Det är dödshot. Den kvinnliga personalen får höra att de är horor och slampor och ska bli våldtagna, säger sjuksköterskan och säkerhetssamordnaren Marie Jensen och visar ett av akutrummen där de tar emot skottskadade.

At dem som kommer ind med skudskader på de svenske hospitaler også medbringer truende og farlige venner og bekendte – er velkendt. Men også på barselsafsnittene er der problemer:

– Vi har sett en utveckling de senaste två åren där det blir allt vanligare med incidenter mot personal på förlossningen, kvinnoklinikens akutmottagning och neonatal-avdelningen. Det är inte kvinnor och barn som uppträder på detta sätt – det handlar oftast om anhöriga män, säger Marie Jensen till SVT Nyheter Skåne.

De kommende fædre som truer eller angriber personalet, bliver undskyldt:

– Mestadels är det de anhöriga, det vill säga männen, som är hotfulla. Oftast på grund av långa väntetider och oro för kvinnan som kanske blöder eller har fått missfall. Vi har många patienter och anhöriga som har rätt mycket i bagaget i form av traumatiska upplevelser.

Traumatiske oplevelser i bagagen? Har ikke hele Sverige efterhånden det?

Expressen