Den gryende debat i Sverige om, hvorvidt det skal tillades private at have skydevåben for at beskytte sig selv, er en del af en europæisk trend.

I et debatindlæg på det svenske netsted Nyheter i Dag tager en skribent til orde for, at private skal kunne beskytte sig selv og deres familier med håndvåben. Sverige har stort set de samme regler for våbentilladelse:  jagtgevær kan ejes af personer med jagttegn, og håndvåben (pistol o.l.) kan ejes af personer, der er registrerede og aktive medlemmer af skytteforeninger.

Frygten for at blive et tilfældigt mål på gaden, til en koncert eller endog i eget hjem, får folk til at reflektere:

De som är emot en legalisering av skjutvapen måste fråga sig själva, vart hade du själv velat befinna dig när en terrorattack sker? På en plats där laglydiga medborgare bär vapen? Eller en plats där de inte får det?

Vi skal ikke mange år tilbage før et sådant spørgsmål næppe havde fundet vej til debatspalterne. Spørgsmålsstilleren ville med det samme blive afskrevet som fuldstændig paranoid – i hvert fald her i Skandinavien. Men i dag er det tanker, som åbenbart flere allerede har tænkt, ikke mindst på kontinentet:

I følge en artikel i Finansavisen 30.05.17 (ikke på nettet) citeres bl.a. en fransk kilde, som fortæller om en dramatisk stigning i antallet af medlemmer i en skytteforening, fra 35 til 800 på få år. Stigningen skyldes angiveligt øget frygt for kriminalitet, terror og vold, men en forklaring er også, at hundredevis af nordafrikanske mænd er flyttet til området.

En undersøgelse som det franske L’Obs har udarbejdet viser, at antallet af medlemmer i de franske skytteforeninger er steget med 40% siden 2011. Før 2015 var stigningen kun bare en vag trend, men efter Bataclan, Nice og Charlie Hebdo-massakrerne, er stigningen drastisk, hedder det.

Den samme trenden ser man også i Köln. I hele 2015 ansøgte 408 personer om licens til at eje et håndvåben. Så kom nytårsaften og de massive, seksuelle overgreb mod tilfældige kvinder. I løbet af bare de to første uger af 2016 skulle politiet i Köln have modtaget 304 lignende ansøgninger.

Den svenske skribent skriver endvidere:

Jag har alltid vart emot legalisering av skjutvapen. Men terrorattackerna som haglar över Europa har fått mig att fundera på om denna inställning inte är dåligt underbyggd. Nolltolerans mot skjutvapen är egentligen bara att försöka göra problemet till något annat än vad det verkligen är. Vad som används för att utföra terrordåd är mindre relevant. Mer relevant är vad människor kan använda sig av för att skydda sig mot attacker när de faktiskt sker.

Og skriver afslutningsvis:

Det finns många sätt att bekämpa terrorism. Sociala, psykologiska och politiska områden är alla relevanta. Men vi måste se till det praktiska också. Varför ska vi bara sitta och vänta på att få bli dödade av islamister? Har vi inte rätten att försvara oss själva?

Den daværende generalsekretær i Interpol, Ronald Noble, gjorde sig efter angrebene i Westgate-centret i Nairobi i 2013 nogle betragtninger overfor ABC News 1 :

“Ask yourself: If that [attack in Westgate mall] was Denver, Col., if that was Texas, would those guys have been able to spend hours, days, shooting people randomly?» Noble said, referring to states with pro-gun traditions. «What I’m saying is it makes police around the world question their views on gun control. It makes citizens question their views on gun control. You have to ask yourself, ‘Is an armed citizenry more necessary now than it was in the past with an evolving threat of terrorism?’ This is something that has to be discussed.

Enhver regerings grundlæggende opgave er at sørge for borgernes sikkerhed. Kan vi stole på, at opgaven bliver taget alvorlig nok?