68-årige Margareta Sjöstedt opsøger skadestuen i Lund i Skåne for en mindre sag. Det tager syv timer, før hun får behandling. Den svenske velfærdsstats deroute har længe været tydelig – for dem, der ikke har lukket øjnene for det.
Sådan ligger landet efter at politikerne har prioriteret at give ophold til et par millioner mennesker fra fjerne lande:
Då var klockan 15.30. Jag lämnade ett överfullt väntrum där personalen tvingades ge ordinationer mitt bland alla (annars hade man fått gå in på toaletten med doktorn) och kom ut i en mottagning där mina associationer gick till Dantes inferno.
Der var mennesker overalt, skriver den 68-årige kvinde i sit læserbrev i Sydsvenskan; De lå på brikse, hang på stole, stod støttet op ad væggen. Midt i alt dette udførte det tapre sygepersonale deres job.
Var der sket en stor ulykke? Et attentat?
Sekretess, integritet var inte att tänka på. Hade det skett en större olycka, var det attentat? Nej tydligen en rätt ordinär arbetsdag, visserligen efter en helg men ändå. Och läkare och sjukvårdande personal var orubbligt vänliga, icke stressade (åtminstone inte märkbart). Och utförde sitt arbete lugnt och metodiskt.
Personalet bevarer roen. Den svenske ro. Hvor længe? De ansatte flygter fra den offentlige sektor i Sverige; politiet, socialforvaltningen, sundhedsvæsenet, skolerne. Presset øges på dem, som bliver tilbage. Hvor længe magter de at blive ved?
Hur orkar ni? Kommer de unga läkarkandidater jag träffade att slutföra sin utbildning med denna framtidsvision som erfarenhet?
Som for at understrege pointen blev den svenske sundhedsminister Gabriel Wikström sygemeldt i lørdags. Sjukvårdsministern sjukskriven, som Svenska Dagbladet skriver. Han er udbrændt – utmattad.
Han må trøste sig med, at han næppe behøver bekymre sig for at skulle opleve inferoet på skadestuen i Lund. Som de fleste toppolitikere, er han beskyttet mod at skulle opleve konsekvenserne af sin egen politik.
«Jeg undres og forfærdes», skriver Margareta Sjöstedt:
Situationen är inte värdig ett samhälle med goda resurser 2017. Som skyddsombud hade jag stängt en sådan arbetsplats. Hur sker de ekonomiska prioriteringarna?
Vems är ansvaret? Vem tar ansvaret?
«Katastrofal» situation
Akuten i Lund har længe haft problemer. Tufft läge på akuten i Lund rapporterede Sveriges Radio i januar. Og det gælder ikke kun i Lund:
Personal på flera akutmottagningar i landet larmar om att läget just nu är väldigt ansträngt. I förra veckan slog personalen i Helsingborg larm, och nu är det Lunds tur.
I januar skrev Sydsvenskan også at fagforbundet Kommunal kritiserer arbeidsmiljøet i Lund. Forbundet mente, at situationen var «katastrofal» og at patientsikkerheden var i fare.
Skadestuen er fuld af tikkende bomber
1. april fik Kommunal medhold fra Mellersta Skånes läkarförbund, som selv havde lavet en undersøgelse af forholdene: Nio av tio läkare på akuten anser att patientsäkerheten är hotad.
I undersökningen svarar 30 av de 35 anställda läkarna på akuten på frågor om arbetsmiljön och patientsäkerheten. Resultat är entydigt. 27 av läkarna anser att patientsäkerheten är hotad.
”Akuten är full av tickande bomber. Jag upplever patientsäkerheten hotad 4 av 5 arbetspass”, skriver en läkare i sitt svar.
Jag förundras och förfäras. Läsartext: Akuten har förvandlats till Dantes inferno
Skånska kommuner går på knäna till följd av flyktingkrisen (bag betalingsmur)
Hvis man mener, at disse genvordigheder så rigeligt opvejes at værdien og glæden ved invasionen af blodtørstige muhamedanere og vilde negre, er det vel i orden?
Og David Træls har jo lovet, at der er penge i lortet, så mon ikke der lige om lidt vil komme guld og grønne skove i det svenske folkehjem?