Den svenske lærer John Dübeck tager en «Springare». Han er blevet inspireret af den svenske politimand og vil fortælle, hvad der sker i den svenske skolehverdag. Og det er ikke småting: På sin Facebookside skriver John Dübeck et langt indlæg som man bør give sig tid til at læse i sin fulde længde. Han lægger ud på denne måde:

Som ett slags tack till Peter Springare vill jag härmed dela med mig av mina iakttagelser från den svenska skolan, med önskan att kunna inspirera andra, precis som Peter Springare inspirerat mig.

Han er ikke den eneste svenske lærer med sådanne tanker, skriver han:

Då jag arbetar i den svenska skolan sätter jag mig själv i en stor risk genom att publicera dessa tankar, men efter att Peter Springare modigt utmanat etablissemanget, som David mot Goliat, genom sina Facebookinlägg känner jag att jag själv är beredd att ge bilden av hur jag själv, och allt fler andra lärare med mig, tänker kring skolan.

John Dübeck har arbejdet i udskolingen siden 2005. Han har mødt mange skæbner. Dübeck er ikke partipolitisk, men siger, at han oprindelig har haft sit politiske ståsted på venstrefløjen. Han har stor sympati for dem som gerne vil assimilere sig i den svenske kultur, men som hindres af sine omgivelser i form af slægt og venner:

Jag känner elever som blivit våldtagna av släktingar, men som inte vågat gå vidare med anmälan eftersom de varit övertygande om att deras övriga släktingar skulle döda dem. Jag känner elever som bott i stadsdelar där de inte vågat vittna om mord och lärare från den akademiska medelklassen som förnumstigt pratat om dem som om de saknat civilkurage. Jag känner elever som inte vågat ta av sin hijab eftersom de varit rädda för att bli misshandlade och våldtagna av manliga bekanta. Jag känner elever som inte vågat säga vilken religion de tror på eftersom de varit rädda för att sammansvetsade grupper av elever med sympatier för Islamiska staten ska ge sig på dem. Jag känner etniska och naturaliserade svenska elever som pratat med förortsbrytning fastän de egentligen behärskat svenskt uttal, bara för att slippa bli utfrysta. Jag känner elever som använt ”jävla hora” eller ”jävla bög” som standardiserad hälsningsfras till etniska och naturaliserade svenskar.

Det er et deprimerende billede den svenske lærer tegner:

Vissa icke-assimilerade elever har öppet sagt att de hatar vita människor, att de hatar judar, att de vill att Sverige ska ha sharialagar. Jag har mött elever som haft långa utläggningar om sin framtidsvision för en värld ”där alla vita har dödats” och det därmed ”inte existerar någon rasism”.

Skolerne er stærkt segregerede, siger Dübeck. Han siger, at det er en virklighed, som er skabt af politikerne og medierne:

Sedan många år har vi ju byggt en delad skola, med framför allt icke-muslimska elever i en grupp och muslimska och afrikanska elever i den andra gruppen. Det är ingen ”rasistisk åsikt”. Det är en beskrivning av verkligheten på svenska skolor idag. En situation skapad av politiker och media som kommer att göra allt för att förneka att det jag skriver är sant och därför utmåla det som om jag angriper alla invandrare.

Og det er de etnisk svenske unge, som er taberne. De får mindre og mindre plads i skolerne:

Jag ser dem varje dag. De etniska och naturaliserade svenska ungdomarna. De gömmer sig nästan i klassrummen. All plats lämnas åt de icke-assimilerade ungdomarna. Undantaget är de enstaka godhetssignalerande ungdomar som indoktrinerats fullständigt och lägger all skuld för alla problem på ”rasister” och ”män”. De tar också stor plats med hatfyllda tirader som anklagar alla utom de skyldiga politikerna och medierna.

Andre lærere forstærker problemet:

Och jag vet kollegor som ignorerar det eller till och med uppmuntrar beteendet, som låter de icke-assimilerade eleverna bete sig hur som helst eftersom de ”har det svårt”, som glatt betraktar hur de etniska och naturaliserade eleverna kryper allt längre bak i klassrummen. De vet att de inte längre är önskvärda. Att skrika ”rasisthora” eller ”ISIS ska fan cutta dig” är the new black.

John Dübeck trækker paralleller til Sarajevo, og de olympiske lege, som blev afholdt i 1984. Otte år senere var borgerkrigen igang:

Minns, att när olympiska spelen hölls i Sarajevo 1984, var det knappt någon som trodde att landet åtta år senare skulle vara skådeplats för det mest sönderslitande inbördeskriget i Europa sedan 1945.

Åtta år.

Så lång tid tog det för det etniskt splittrade landet, på ytan så fredligt, att gå från OS till fullskaligt inbördeskrig.

Det blir 2025, om samhällsutvecklingen fortsätter som den gör. När miliser en dag beväpnar elever med automatvapen och de börjar skjuta alla muslimska, eller icke-muslimska, elever, är det för sent. I Srebrenica 1984 trodde förmodligen ingen att staden drygt tio år senare skulle vara omgiven av massgravar.

Der er ingen naturlov, der garanterer mod en borgerkrig i Sverige:

Sverige är inte immunt mot inbördeskrig. Särskilt inte när media och politiker bidrar till att piska upp hat mellan de etniska grupper som existerar i verkligheten. Media och politiker är fullt medvetna om situationen. De söndrar och härskar för att behålla sin makt. Bristande verklighetsförankring kan inte förklara det. Allting är uppenbart för alla som väljer att se.

Er snebolden endelig begyndt at rulle i Sverige?

I et indlæg på Speisa kan man finde Jon Dübecks Facebook-indlæg på engelsk.

John Dübeck  om kildekritik i Nya Tider

John Dübeck om katastrofen i den svenske skolen.

John Dübecks Facebookside

Avpixlat

John Dübeck slår et slag for alternative medier i Motpol. Deres læsere er intelligente, siger han.