En overskrift i Sydsvenskan: «Polisen desperat efter våg av våldtäkter i Malmö». Og helt præcist hvor desperat politiet er, kan aflæses i et helt nyt tiltag: Politiet har udsendt et signalement. Et signalement! Politiet er virkelig på hælene!

Sådan er det hver gang. Man tænker, at nu kan Sverige ikke blive mere outreret. Nu må galskaben have nået grænsen for det mulige. Men nej.

I Malmø, en by på størrelse med Aarhus, har der alene i år været 33 overfaldsvoldtægter. Otte af dem begået mod børn.

Og hvor mange af disse voldtægter er så opklaret? Ingen.

I november etablerede politiet en særlig gruppe på 14 personer til at efterforske voldtægterne. Men som det hedder: «..arbetet har gått trögt».

I denne situation er der ikke noget at sige til, at politiet er ved at blive desperat. Men det er ikke sådan politiet selv beskriver situationen for sin egen efterforskning.

…obehagliga spänningar

Det gør imidlertid en professor, og ikke en hvilken som helst professor; Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi ved Stockholms universitet, der er et stort navn i Sverige. Hans klamme hånd har hvilet tungt på den svenske kriminaldebat og  ditto politik i flere årtier.

«Nu tar polisen till desperata åtgärder för att lösa brotten.» skriver Sydsvenskan, og gør dermed professor Sarneckis ord til sine egne:

– Det här visar att polisen är desperat och har fastnat i utredningen, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

Han är kritisk till att polisen går ut med den här typen av signalement.

– Det här med att att han ska ha “stor näsa”, “mörkt krulligt hår” och “inte tala svenska”, är en oerhörd stereotyp bild. Risken är att det kommer ge obehagliga spänningar i samhället, säger han.

 

Professor Sarnecki.

Beskrivelsen af gerningsmanden lød som følger : “19-26 år gammal, 165-170 cm lång, stora öron, hängande ögonlock, stor näsa, skäggstubb, ljusbrun hy och mörkt krulligt hår. Mannen ska inte ha talat svenska.»

(Og for de læsere som synes de kan genkende signalementet: I har læst rigtigt, det er samme signalement som Sydsvenskan ikke ville videreformidle for blot en uge siden. Da foretrak man at publicere et billede af en cykel. Nu lader det til, at avisen har ombestemt sig. Nok om det.)

Ifølge Sarnecki kan det ud fra en umiddelbar betragtning være en nyttigt for opklaringsarbejdet at gå ud i offentligheden med et signalement af gerningsmanden. Men i dette tilfælde stiller han sig tvivlende over for tiltaget, fordi oplysningerne alene stammer fra én kilde – som oven i købet er et barn.

– Det gör mig bekymrad. Det finns ett stort antal studier som visat att vittnen och offer ofta landar i den här typen av stereotypa signalement, i synnerhet när det gäller barn, säger han.

«Ett signalement är ett signalement»

Kriminalinspektør Peter Hansson, som leder politiets særlige efterforskningsgruppe, mener ikke at det spiller nogen rolle, hvilke oplysninger politiet går ud med i et signalement. Chokerende nok mener han, at der er vigtigere ting at tage hensyn til end politisk korrekthed:

– Mitt primära syfte är att utreda brott. Ett signalement är ett signalement.

Finns det en risk med att gå ut med uppgifter om den misstänktes härkomst?

– Jag vill inte värdera det. För mig är det en självklar åtgärd för att leda oss framåt, säger han.

«Et signalement er et signalement.» At det skal være så svært at forstå…

Polisen desperat efter våg av våldtäkter i Malmö

Granskning Sverige granskar Jerzy Sarnecki

Humor: Jimmie och Jerzy debatterar