Man skulle tro at svenske medier var kommet for langt til å snu. Men terroren i Paris får journalister til å tenke nye tanker. Expressen tvinges til nye erkjennelser. Det er løfterikt. Man skal aldri si aldri.
Åpningen er slik at man må gni seg i øynene:
Jihadismen har relativiserats allt för länge i Sverige. Efter de avskyvärda terrordåden i Paris måste vi stå upp mot denna onda ideologi.
“I den svenska debatten avfärdas dock det jihadistiska hotet regelbundet. Ofta sker det genom en typ av dubbel relativisering. Å ena sidan tonas allvaret ned, högerextremisterna är ju så mycket farligare. Å andra sidan läggs ansvaret för våldet på andra än utövarna: på islamofobin, utanförskapet eller provocerande karikatyrteckningar.
Sådana relativiseringar är dock livsfarliga. Jihadisthotet kommer inte att försvinna om västmakterna drar sig tillbaka från Syrien, om arbetslösheten minskar eller om karikatyrtecknarna börjar censurera sig själva (Och vad ska förresten judar göra? Sluta vara judar?).”
Her bryter Expressen med mange av de premissene avisen selv har fulgt de senere år og som har ødelagt svensk offentlighet.
Man klarer ikke helt å gjennomføre. Expressen hyller Mona Sahlin, for hennes forebyggende arbeid. Hun er regjeringens koordinator mot voldelige ekstremisme. Men også Sahlin er dobbel. For en tid siden avslørte hun at IS er populære helt ned på barnehavenivå. Hun sa sosialdemokratiet har gjort mange feil. Det har ikke tatt trusselen fra islamismen på alvor.
Nå blir Sahlin kritisert for å overdimensjonere trusselen og selv diskriminere. Det er det stemplet man får hvis man ikke tuter med ulvene i Sverige. Sahlin og Expressen har selv vært med å skape det klima og gi stemme til de som nå anklager henne:
Så sent som för en knapp månad sedan anklagades dock Sahlin av en lång rad debattörer, bland andra Masoud Kamali och Behrang Miri, för att överdriva hotet från jihadismen. Rubriken på debattartikeln, “Är vitas liv mer värda än våra?“, bidrar till den sortens polarisering som extremister livnär sig på: att ställa grupp mot grupp.
Sosialister og islamister bruker den samme brennmerking av folk de gjerne vil kvitte seg med. De trenger ikke en gang være motstandere. Slik kan man innsnevre debatten og sørge for at den kun domineres av deres egne.
Hvor langt dette har gått antyder Expressen:
I den offentliga debatten har dock försök att motverka radikaliseringen allt för ofta mötts med högljudda rop om rasism och islamofobi. År 2007 anklagades Säkerhetspolisen för att med sitt arbete trakassera muslimer och underblåsa islamofobi. Debattartikeln skrevs av miljöpartisterna Mehmet Kaplan och Yvonne Ruwaida. I dag är de statsråd respektive statssekreterare i den rödgröna regering som mycket senfärdigt har tagit sig an terrorhotet mot Sverige.
Islamisten har altså beveget seg fra aktivistnivå til statsråd. Hva sier det om deres infiltrasjon av det svenske samfunnet? Og hvem har åpnet døren for dem?
Expressen åpner en meget viktig diskusjon. Den må tas hvis Sverige skal overleve som demokratisk samfunn.
Näst efter Belgien har Sverige producerat flest jihadistresenärer i Europa, sett till folkmängd. Säpo uppskattar att över 300 personer har rest från Sverige för att strida i Syrien och Irak.
Expressen sier alle gode krefter må samles mot radikalisering og jihadisme. Men hva gjør man med at islamistene sitter på innsiden av samfunnet?
Vi måste ta hotet från jihadismen på allvar
Publicerad 14 nov 2015 kl 17.13